Räntetak och kostnadstak
Räntetak och kostnadstak för konsumentkrediter
Införandet av räntetak
Den svenska konsumentkreditlagen ändrades 1 mars 2025 och ett räntetak på 20 % + referensräntan infördes för samtliga konsumentkrediter.
De nya reglerna gäller för alla konsumentkrediter (utom bolån):
- Räntetak: referensränta + 20 procentenheter.
- Kostnadstak: totalkostnaden får inte överstiga ursprungligt kreditbelopp. Om du t.ex. lånar 10 000 kronor får långivaren inte ta ut mer än 10 000 kronor i ränta och avgifter.
- Begreppet ”högkostnadskredit” tas bort.
- Skärpta regler för marknadsföring och kreditprövning.
Lagstiftningen tillkom enligt följande:
3 november 2021:
Regeringen beslutar att tillsätta en särskild utredare för att granska konsumentkreditmarknaden och föreslå åtgärder mot riskfylld kreditgivning (Kommittédirektiv Dir. 2021:108).
29 juni 2023:
Utredningen överlämnar betänkandet SOU 2023:38 ”Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning” till regeringen.
13 mars 2025:
Regeringen lämnar proposition 2024/25:138 ”Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden” till riksdagen.
18 mars 2025:
Propositionen bordläggs i riksdagen.
2 april 2025:
Motionstid avslutas.
April 2025:
Riksdagen beslutar att anta lagändringarna.
1 mars 2025:
Lagändringarna träder i kraft.
Vad händer om räntetaket ändras?
Ett lägre räntetak skulle allt annat lika innebära att kreditgivare som påverkas måste sänka sin riskaptit och ställa hårdare krav i kreditgivningen. Det skulle då innebära att det blir svårare att låna pengar och att konsumenter skulle ställas utanför kreditmarknaden.
För långivare bedöms ett lägre räntetak också innebära en förflyttning mot större krediter med lägre risk- och räntenivå. Ett förändrat kostnadstak bedöms i grunden påverka i samma riktning.
Effekter på marknaden för högavkastande krediter
Lönsamheten på marknaden för högavkastande krediter skulle kunna gå ner väsentligt om ett lägre räntetak eller kostnadstak infördes och bolagen skulle därför behöva anpassa sin verksamhet för att motverka detta. En naturlig anpassning skulle vara att skärpa kraven i kreditgivningen och därigenom sänka riskerna i sina portföljer. Kreditförlustnivån skulle då kunna sjunka väsentligt.
Effekten på marknadsföringskostnader är svårbedömda eftersom konkurrensen i segmentet precis under räntetaket skulle tillta samtidigt som många bolag sannolikt skulle lämna marknaden. Bolagen verksamma på marknaden skulle också göra anpassningar av kreditmodeller med hårdare avslagsgränser.
Ett sänkt räntetak skulle också innebära att många kreditgivare måste gå mot större och längre lån för att få en bättre administrativ effektivitet än vad som gäller vid mindre lån med högre kreditrisk.
Det krävs dock tid för att genomföra sådana förändringar, men det lär också ta tid innan ny eventuell lagstiftning är på plats och den lär heller inte påverka redan ingångna avtal vilket ger ännu mer tid innan det ger fullt utslag på kreditgivares totala kreditportföljer.
Hur påverkas konsumenter av ett lägre räntetak?
Det korta svaret är att konsumenter skulle kunna påverkas både positivt och negativt samt att det beror på hur ett nytt räntetak skulle utformas. Många konsumenter skulle bli förlorare på en sådan utveckling och helt lämnas utanför finansieringsmarknaden. Det gäller konsumenter med en sämre kredithistorik eller osäkra anställningsformer där kreditgivare helt enkelt måste kompensera sig med en högre ränta för att matcha den högre kreditrisken.
Andra konsumenter skulle möjligen vid en tilltagande konkurrens precis under räntetaket kunna gynnas av en något lägre ränta. Samtidigt står det redan idag kreditgivare fritt att erbjuda hur låg ränta som helst varför det inte är självklart att någon konsument faktiskt får ett lägre pris som en följd av sådan reglering.
Det som däremot är solklart är att marknaden totalt skulle krympa mätt i antal konsumenter som kan deltaga på marknaden. Möjligen kan dock kreditgivares förflyttning mot större och längre lån göra att marknaden mätt i volym ändå ökar och det vore olyckligt om det leder till att konsumenter lånar mer än de faktiskt behöver.


